Även om finansmarknaderna återhämtat sig från den låga nivån under 2009 tyder den nuvarande höga volatiliteten på att investerarna fortfarande saknar förtroende för de underliggande förutsättningarna för en återhämtning. Det bristande förtroendet beror inte bara på osäkerhet kring återhämtningstakten och politisk instabilitet utan också på bankers och investerares exponering mot de europeiska statsskuldsproblemen, särskilt i länder där det finns risk för betalningsinställelse, som exempelvis Grekland och Irland.

Kreditmarknaden visade en försiktig uppgång under 2010, men likviditeten kan minska igen när banker tvingas hålla högre kapitalreserver för skuldhantering. Europeiska banker intar ett långsiktigare perspektiv på finansiering, hämtar finansiering från USA och binder räntan för långsiktig finansiering i ett försök att undvika beroende av kortsiktig finansiering, vilket ledde till problem under kreditåtstramningen 2008.

Oljemarknaden fortsatte att återhämta sig från finanskrisen med priser som passerade den magiska gränsen 100 USD per fat i början av 2011. Även om detta delvis beror på kortvariga störningar, som oroligheterna i Mellanöstern, har oljepriset också genomgått en stadig underliggande ökning sedan 9/11 till följd av ett minskat gap mellan utbud och efterfrågan på olja och oljeprodukter.

Efterfrågedynamik
Efterfrågan på olje- och gasprodukter ökade under 2010, över 2007 års nivåer, och väntas öka ytterligare under 2011.

Denna efterfrågeökning beror främst på ökad efterfrågan från tillväxtländer som Kina. En indikation på detta tillväxtfenomen är att från 2008–2009, då västvärldens efterfrågan minskat med mer än fem procent, har Kinas efterfrågan på olja ökat med sex procent.

Baserat på International Energy Agencys statistikdatabas ökar den prognostiserade efterfrågan i alla geopolitiska områden fram till 2035. Den viktigaste trenden är den beräknade fördubblingen av förbrukningen, från 17 mboepd (2007) till 32 mboepd 2035 i den asiatiska regionen (ej OECD). Denna stora förbrukningsökning måste tillgodoses från kolvätetillgångar eller icke-konventionella energikällor, trots den ökande svårigheten att hitta konventionella reserver och kostnaden för att utveckla icke-konventionella källor.

Utbudsdynamik
Oljetillgångarna har ökat efter den ekonomiska krisen 2008 men den underliggande dynamiken kännetecknas av osäkerhet kring kvantitet och typ. Det kortfristiga utbudet kan påverkas starkt av aktuella politiska och ekonomiska händelser men långsiktigt är utbudet beroende av oljepriset och långsiktiga infrastrukturinvesteringar.

Oljelager
Möjligheten att lösa kortfristiga tillgångsproblem är kopplad till oljelagrens tillgänglighet. OPEC meddelade under 2010 att de reserverat 5–6 MMoepd produktion som kan användas för att mildra tillgångsbegränsningar och hålla oljepriset inom ett intervall av 70–90 USD per fat. Som vi sett under Libyen-krisen innebär denna kapacitet ingen lättnad i en situation där raffinaderier styrs mot bearbetning av en viss typ av olja (libysk söt olja – OPEC producerar huvudsakligen en surare råolja), och det finns heller inga uppgifter om hur lång tid det tar att få igång en sådan produktionsökning.

Långsiktig utbudsmix
Mycket uppmärksamhet har ägnats åt introduktionen av gas som ett alternativ för kraftproduktion och uppvärmning men infrastrukturen för gas skiljer sig avsevärt från den för olja. Som en konsekvens har gasmarknaden blivit allt mer frånkopplad och utvecklats åt ett annat håll än oljemarknaden särskilt när det gäller pris.

Ett av skälen till detta är ett stort antal gasfyndigheter som nu sätts i produktion och en utbyggnad av rörlednings- och LNG-infrastrukturen, särskilt mellan Ryssland och Europa. Detta har lett till en god tillgång på gas för den nuvarande infrastrukturen och ett prisfall. Däremot har oljepriset inte fallit – oljan har större betydelse och är inte lika ersättningsbar inom transportsektorn. Oljan har inte heller upplevt samma nivå av reservförnyelse och infrastrukturutbyggnad.

Ersättning av reserver
Eftersom tillgången på reserver minskar i stabila politiska områden med goda ekonomiska förutsättningar kan ersättning av reserver kräva utbyggnad av kostsammare tillgångar i frontområden (ofta med en hög risknivå). Vissa alternativ till dessa frontområden har hittats genom ny teknik, vilken gör det möjligt att bygga ut alternativa källor som skifferolja och gas. Detta har varit särskilt framgångsrikt i USA och uppmärksammas allt mer i Europa.

Förvärv kontra organisk tillväxt
Det finns två huvudinriktningar för olje- och gasbolag som försöker ersätta reserver eller öka sin resursbas. I tider av höga oljepriser tenderar aptiten på förvärv att minska eftersom bolag tvekar att betala höga priser för tillgångar. Då går bolagen i stället över till organisk tillväxt som metod för att ersätta reserver antingen genom prospekteringsborrning eller genom att upparbeta befintliga utbyggnadstillgångar.

Ett anmärkningsvärt undantag är de kinesiska statliga oljebolagen som varit mycket aktiva på fusions- och förvärvsmarknaden, där de under 2010 svarade för 26 miljarder USD av de totalt cirka 183 miljarder USD som omsattes i affärer med prospekteringsbolag. Detta är en ökning med 85 procent jämfört med uppskattade 14 miljarder USD år 2009 (Petroleum Economist/Woodmac). Den kinesiska dominansen på fusions- och förvärvsmarknaden väntas bli ännu starkare under 2011 då det kinesiska budgetöverskottet fortsätter att växa och de statliga oljebolagen försöker säkra den långsiktiga tillgången.

Ytterligare tillväxt
2010 har varit ett intressant år för oljebolag, med en långsam återhämtning i ekonomin och kortvarigare politiska och ekonomiska händelser som lett till en kraftig ökning av oljepriset. De grundläggande förutsättningarna på oljemarknaden är dock desamma – den ökande efterfrågan i kombination med svårigheten att skapa ett långsiktigt utbud av olja och oljeprodukter kommer att fortsätta pressa upp oljepriset.